Process

Vi inledde detta projekt med frågor kring vilka är det som får höras och synas i samhället? Hur är det att tillhöra en stigmatiserad grupp med en önskan om att nyansera bilden av den verklighet våldsutsatta kvinnor i särskild sårbar ställning lever i?

Vi fann en del svar och ännu fler frågor! Men viktigast av allt är insikten i att fördomsfullhet reducerar mänskligheten och försvårar för oss att relatera till den vi har fördomar kring. I Convictus arbete med våldsutsatta kvinnor är det tydligt att en del av det våld dessa kvinnor upplever och måste överkomma, är det våldet som kommer från samhället i form av fördomar och otillräckligt bemötande på grund av okunskap.

Vi vill med detta projekt bidra till att nyansera fördomarnas förenklade bild. Verkligheten är som bekant alltid mer komplex. Vi behöver kunna hålla denna komplexitet för att se verkligheten som den är.

För vad innebär det att tillhöra en utsatt grupp kring vilka fördomar finns? Jo, det innebär att man i sina möten har en mur av fördomar och idéer om dels vem man är, dels vilken potential man besitter. Ibland t.o.m vad man ”är för en slags människa”. Med avhumaniserande krafter såsom fördomar och förutfattade meningar försvåras våra samhälleliga insatser i att skapa ett samhälle för alla. Våra system avspeglar våra värderingar. Vi behöver vi varse om vilka värderingar våra fördomar är bärare av om vi ska kunna skapa ett system som inkluderar.

För den som är utsatt för fördomar innebär det att hen börjar, så att säga, i uppförsbacke och det gäller såklart alla grupper kring vilka ”normen” har en tanke om. Normen ges tolkningsföreträde vilka tenderar att cementera redan rådande föreställningar. Vi vill alla ha trygghet. Att upprätthålla vår världsbild är trygghetsskapande. Så vi vet att vi med detta projekt ber mottagare att stå ut med ett visst mått av otrygghet i att tillåta den egna bilden av vår målgrupp att nyanseras och humaniseras.

När fördomar jobbar åt oss ser vi sällan det som ett problem. För vår gästgrupp råder det motsatta och det får som konsekvens av dessa våldsutsatta kvinnor lika mycket kämpar för sina rättigheter och för sin säkerhet.

Vi jobbar utifrån ett humanistiskt perspektiv, vilket innebär att vi utgår ifrån synsättet att vi är människor som har en missbruksproblematik, en boendeproblematik, är våldsutsatta osv. Termer som missbrukare, hemlösa och våldsoffer är reducerande och avhumaniserande till sin natur. Vi vill visa på just detta genom att ge röst och utrymme för andra aspekter av personer som kan tillskriva sig upplevt eller upplever ovan nämnda erfarenheter.